för jag vet att det kan vara svårt att förstå

Jag har nog aldrig varit nån stjärna på att uttrycka mig i ord. Jag skulle hellre vilja påstå att oftast tar känslorna över totalt och man kan läsa mig som en öppen bok, bara av att titta på mig. I ilska har jag lätt att göra eller säga saker jag sen snabbt ångrar, när jag är glad/lycklig kan inget stoppa mig och jag går ständigt omkring med ett leende som man ser är äkta på flera mils avstånd, och när jag är ledsen försvinner jag in i min egna bubbla av tankar som kan få mina ögon att tåras vilken sekund som helst. Precis där är jag nu.

Känns stundvis som att jag är nere på botten, och att jag inte har någon aning om hur jag ska kunna ta mig upp härifrån. Särskilt när det ärligt talat bara finns en sak som skulle göra mig glad på riktigt just nu, något jag vet inte skulle kunna ske.. Så vad ska jag göra? Tanken av att må såhär i flera veckor/månader gör att jag vill spy, samtidigt som jag känner mig helt slut att jag helst av allt skulle vilja ligga inne i sängen, inte träffa någon.. Slippa prata och förklara mig. För jag vet att det kan vara svårt att förstå, knappt jag förstår. Allt har gått så fort, tills i fredags.. Då stannade hela min värld upp och de senaste tre dygnen har rent utsagt varit plågsamma.

Och vad händer när Lena mår dåligt? Jo hon slutar äta. Imorse tvingade jag i mig en kopp med yoghurt, den första maten sen i fredags.. Endast för att magen gjorde så ont att jag trodde jag skulle avlida. Och helt plötsligt blir allt detta kring mat ett stress-moment, jag som i vanliga fall älskar att äta och unnar mig gärna. Men när jag kommer till såna här stunder i livet, är maten det första som strejkar. Det går inte att svälja, även fast jag vet att jag måste. Ingenting är gott och jag är inte sugen på nånting.

Jag vet det kan vara svårt att förstå. Jag har själv varit där. Att innan man har hört hela historian har man hunnit tänka ett X antal gånger ‘men vad tänker hon med egentligen?’. Jag vet hur det känns. Jag vet även vad jag är beredd på att göra, man hinner tänka rätt mycket på tre dygn.. Men vissa saker är helt enkelt bara en självklarhet.

För gissa vad jag längtar, att få prata med dig igen.. Höra din röst. Att få se dig och känna den där glädjen som jag gör varje gång våra blickar möts. Att få krypa upp i din famn och få höra att allt kommer bli bra. Vad jag längtar.

blogstats trackingpixel

En reaktion på “för jag vet att det kan vara svårt att förstå

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>