30 – om detta var min sista dag

Allt detta med döden ger mig smått panik. Jag har ångest för att bli gammal, dö, eller att någon i min närhet ska gå bort. Jag kan nog ärligt talat inte föreställa mig min sista dag, får snabbare puls av blotta tanken.

Men om jag tar ett par djupa andetag, och försöker föreställa mig. Då tror jag att jag skulle vilja vara på en strand, i någon varm stad.. Med mina nära o kära bland mig. Det enda vi behöver göra är att äta o dricka gott, umgås, mysa och prata.. Då skulle jag vara nöjd. Och att jag visste att alla skulle få det bra även när jag inte fanns runtomkring dom något mer, då skulle jag få frid.

29 – min favoritsemester

Som många i min närhet vet har de inte varit många utlands-semestrar för min del. När jag var mindre bilade vi Sverige runt istället :) Men när jag var 19 år for jag för första gången längre utanför Sverige’s gränser än till våra grannar, när jag bestämde mig för att följa med Zandra till Indien. Kanske inte de vanligaste stället att fara till första gången man far utomlands, men vad gör det?

Nu såhär i efterhand känns det som att de blev en ganska spontan resa.. Något som innehöll en hel del stress. Jag ägde ju inte ens ett pass! Och vi behövde även söka visum och allt sånt som tog massa tid. Det roliga är att jag och Zandra umgicks knappt på den tiden, sen vips skulle vi fara utomlands tillsammans. 

I mitten av Mars 2009 satte vi oss på planet från Skellefteå som tog oss till Stockholm, där en natt på Arlanda väntade innan en 9 timmars lång flygresa tog oss till Indien / Goa för en helt oförglömlig resa! :)

28 – det här saknar jag

För första gången på väldigt länge är detta inget känsligt ämne. För första gången på väldigt länge går livet den väg jag vill att den ska gå. För första gången på väldigt länge mår jag otroligt bra!

Det enda jag känner att jag saknar, i denna vinterkyla och detta mörker.. Är sol och värme. En utlandsresa är det jag saknar, baby när åker vi? 😉

27 – detta skulle jag göra om jag vann 1 miljon kronor

Ja, det är väl inte så svårt att drömma sig i dom tankarna? Det första jag skulle göra är nog att sätta mig på första plan till varmare breddgrader, med Ricke o mina närmaste vänner som sällskap :) 

När vi efter några veckor återkommer till Sverige, skulle jag stanna i Stockholm för att shoppa loss. Men när jag kom hem skulle livet flyta på som vanligt, jag skulle fortfarande jobba med världens bästa unge! Jag skulle förmodligen köpa en fet lägenhet och inreda med nytt och fräscht, skänka pengar till olika organisationer, köpa en systemkamera, ge en hel del pengar till min familj bara för att dom är fantastiska! Sen vet jag inte vad jag skulle göra? Stoppa in resterande pengar på mitt sparkonto och bara låta dom växa :)

26 – mina rädslor

• Att jag ska bli levande begravd, drunkna eller brinna ihjäl. Jag får hjärtklappning av bara blotta tanken.

• Att mina nära och kära ska försvinna ifrån mig, att jag ska bli lämnad ensam i den här världen.

• Att jorden ska gå under. Jag är övertygad att något stort och hemskt kommer hända inom en snar framtid.

• Att oturen ligger hos mig så jag inte skulle kunna bli gravid.

• Döden, såklart. Vad händer sen? Det blir inte bara svart, men att inte veta gör mig livrädd.

25 – en första

Jag skippar att berätta om min första fylla som verkar vara ett populärt samtalsämne 😉 Istället tar jag upp ett kärt ämne, nämligen tatueringar! Jag hade suktat efter min tatuering i över 1 år innan jag äntligen fick den på min kropp. Bara drygt 1 vecka efter att jag fyllt 18 åkte jag till Andreas i Bure där han ritade om den jag hade med för den skulle bli lite mer personlig, och sen satt jag i drygt 3 timmar och genomled en obeskrivlig smärta.

När han kom med nålen över ryggraden trodde jag att jag skulle dö, och mina handflator var SJÖBLÖTA! Vars fan kom handsvetten ifrån? Då fick jag höra att de var visst ganska vanligt att man fick handsvett. Till slut var smärtan över och jag var TYP den lyckligaste i världen!

24 – det här får mig att gråta

Jag är en periodare, vad det gäller att gråta. Vissa dagar rör i princip ingenting mig i ryggen, medans andra så kan jag sitta och storböla åt ett klipp på youtube. 

Men för att vara lite seriös och dela med mig av det som berör mig på ett känslosamt sätt. Om man säger så att de jag kan börja gråta över på ett ”positivt” sätt, så är det tex:
• Om jag får ett fint sms eller någon nära säger något som touchar mitt hjärta på ett bra sätt.
• Något som är väldigt akutuellt just nu, lite här och var. När någon jag känner ska få barn kan jag inte göra något åt att mina ögon tåras.

Och sånt som får mig att gråta på ett ”negativt” sätt:
• När någon i min närhet dör, bara tanken på döden gör mig livrädd.
• Känna mig otillräcklig.

• Att saker och ting inte är eller blir som jag vill att det ska vara.
• Vara ovän med någon.
• Bli sviken.

23 – det här får mig att må bra

Vänner. Bland det viktigaste man har i livet. Jag avgudar mina vänner, och särskilt den här sommaren har verkligen fått mig att inse HUR viktiga de faktiskt är för mig. Och jag skäms när jag tänker på hur många jag tagit förgivet, men gjort är gjort.. Huvudsaken jag lärt mig något av det. Hädanefter ska ingen pojkvän i världen få komma emellan! Ungefär som man sa på mellanstadiet ”killar kommer o går, men vänner består” ♥ Och känslan som sprids i min kropp då något roligt eller bra hänt för mina vänner är obeskrivlig, för det är de enda jag vill.. Att dom ska ha det bra och må bra!


– Familjen. Som mina nära o kära vet så har min familj satts på prov ett X antal gånger under alla år. Det har varit tungt, många tårar och förtvivlan.. Känslor som ”Nej nu ger jag upp” har funnits där för många gånger. Men i slutändan har vi klarat det, och blivit starkare än nånsin. Vi behöver varandra allihopa för att kunna fungera som människor, och för att må bra.

– Jobba. En otroligt viktig del att jag ska må bra.. På många olika plan. När jag jobbar slipper jag ångesten att ”kommer jag få ihop tillräckligt med timmar” osv, jag blir stimulerad fysiskt av att få hålla igång och göra något som lönar sig för både mig och lilla E, men det som ändå är den största belöningen.. Jag får ut så otroligt mycket, jag utvecklas som person och lär mig att vara tacksam med det jag har och den jag är, och även att jag känner och märker att E uppskattar mig. Vi ger och tar av varandra, helt enkelt. 

• Festa med dom bästa   • Mysiga hemmakvällar med finaste   • Sommar och värme
• Snus   • Musik   • Skratta så det gör ont i magen   • Känna sig betydelsefull
• Fjärilar i magen   • Shoppa   • Överraska   • Kunna hjälpa till

22 – det här upprör mig

Någonstans känns det som att det här ämnet kan bli långdraget. Men jag ska försöka göra de kortfattat.. Och hålla mig inom ”ramarna”. En sak som bland annat kan göra mig riktigt upprörd är en erfarenhet jag fått från mitt jobb, när vi tex. går på stan. Jag förstår helt o hållet att barn tittar mycket, det gjorde nog jag också.. För jag förstod inte, och de var av nyfikenhet. Men när vuxna och äldre människor tittar som att dom ser en utomjording blir jag så irriterad, och ärligt talat kan jag störa mig på sånt en hel dag. 

Otrevlig service-personal tål jag inte heller. Visst, alla människor kan ha dåliga dagar.. Men jag tycker ändå att har man valt ett jobb inom service så ska man kunna lägga det åt sidan och vara trevlig mot kunder. Ibland har det hänt att jag gått ut från ett matställe för jag klarar verkligen inte av när personalen är otrevliga eller små-dryga.

Något jag även kan reagera starkt på är hur brott och straff bearbetas tex. i Sverige. Jag tycker det är så sjukt och så fel att om någon högt uppsatt person smusslar och har sig med pengar.. Så kan han/hon få ett grövre straff än någon som våldtagit? 

Sen såna ämnen som krig, barnmisshandel, all typ av psykisk och fysisk misshandel, hedersmord, svält och fattigdom upprör mig otroligt mycket också. Men de finns egentligen inte så mycket att skriva om de så.. Mer än att de är otroligt tragiskt att det ens existerar.

21 – det här vill jag blir när jag blir stor

Just nu har jag inget speciellt dröm-yrke, det jag vet är att jag vill jobba med människor.. Kanske inte direkt inom vården, men jag kan inte se mig själv sitta bakom ett skrivbord och jobba med en dator hela dagarna. När jag var liten drömde jag om att bli kassörska, för jag var så fascinerad av knappar och siffror, men när jag kom in i tonåren ändrades det och jag ville bli dagis-fröken.. Barn är något jag alltid älskat.

Men idag vet jag inte, jag tar en dag i taget. Jag är otroligt glad och tacksam att jag har ett jobb jag trivs så otroligt bra med, och verkligen känner att jag kan bidra med något.. Samtidigt som jag får ut så mycket av det också. Men jag känner på mig att det är inget jag kommer vilja hålla på med för resten av mitt liv, men vad som händer sen.. Det tar jag när det blir aktuellt.

Ett ämne jag glidit in på lite är att jag har haft funderingar om att bli makeup-artist, för smink är något jag verkligen är intresserad av. Och jag tycker det är jättekul att sminka andra, men som sagt.. Sånt ändras snabbt.